Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början gick Adam Ludvig med hastiga, bestämda
steg, likt en person, som går mot ett mål. Men efter
en stund blefvo stegen långsammare, hållningen tve-
-kande, minen osäker.
Adam Ludvig hade nog ett mål, men det var icke
så lätt att uppnå det. Att gå rakt på det, dugde icke,
snarare fick han söka det på omvägar, smyga sig till
det. I annat fall kunde han riskera att genast vid första
attacken stupa och bli liggande och aldrig nå segern,
belöningen: mademoiselles röda läppar och hvita famn.
Icke olikt en lysten katt kring en kokhet gröt strök
han omkring Jägerhorns bostad. Ämnade han kanske
begära tillåtelse af den barske öfversten att få lämna
fästningen? Men han hade ju icke den ringaste
förbindelse med öfverste Jägerhorn och denne skulle
sannolikt utsätta honom för ett högst otrefligt förhör. Och
när han så finge veta att permissionen icke gällde
politik utan kärlek, hvad månne den fruktade då skulle
säga? En skopa ovett blefve det. En skopa?... Milde
himlar! Han hade en gång hört öfverste Jägerhorn
läxa upp några vargeringsmän. Det var icke ovett ur
skopor, som då vankades. Det var ovett ur åmar, en
brusande fors af ovett, ett skydrag, en hvirfvelvind af
ovett, som dränkte, kullkastade, söndersmulade offren.
Nej, öfverste Jägerhorn vågade han sig icke på.
Han fick hålla sig till betjänten.
Ty det var Adam Ludvigs lysande idé, som slungat
honom upp ur bädden och återgifvit honom hoppet,
lifsglädjen och den omotståndliga vigören.
Stålman skulle han träffa, den fetrunde, ständigt
orakade, ständigt pratande tallriksslickarebetjänten
Stålman, han skulle nog icke vara okänslig för en liten
muta, Stålman skulle hjälpa honom.
Men försiktigt måste han gå till väga, fint och
försiktigt. Och nu strök Adam Ludvig kring magasinen
och upplagen i närheten af Jägerhorns bostad likt en
spekulerande inbrottstjuf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
