Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Säg mig, hur många män ha dödats eller dödat
sig för din skull?
Mademoiselle Lisette spratt till och såg upp. Så
började hon räkna på fingrarne.
Ryssen stirrade häpen på henne.
— Hvad! Räknar du på fingrarne?
Med den mest oskyldiga och näpna min svarade
mademoiselle:
— Ja. Jag kan inte hålla reda på dem annars.
Det var icke utan att en lätt rysning skakade
ryssens jättekropp.
Men obekymrad och lugn räknade mademoiselle
Lisette på fingrarne:
— En..., två ..., tre ...
Med stigande häpnad stirrade ryssen på den smärta
kvinnovarelse, som satt där på hans knä.
— Fyra! sade mademoiselle Lisette. Nej, det var
sant, han dog visst icke.
Så vände hon sitt leende flickansikte mot-honom
och nickade skälmaktigt:
— Tre är det, bara tre.
— Rara! tänkte ryttmästare Gloffski.
Han måste ta sig en styrketår, innan han fortsatte
förhöret.
— Och hvilken var den förste?
Mademoiselle Lisette lade sin näpna panna i veck
och funderade ...
— Ack, nu minns jag honom!
— Nå, hvem var det då?
— Den förste ... ack, en ung fransk markis, så ung,
så dum, så skön, så rar. Stackars lille Charles, han
älskade mig för mycket. Däraf kom sig hela olyckan.
Hon vände sig med en förnumstig min till sitt ludna
vilddjur:
— Ser du, det får man icke göra. Icke för mycket,
icke för allvarligt. Då blir det tråkigt... en olycka;
men det begrep icke le pauvre Charles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
