- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
315

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Du är en satunge. Skål! sade ryttmästar GlofTski.

Och mademoiselle grep sitt vinglas med de yttersta

fingerspetsarne och smuttade på det.

— Hur var det nu med Charles och hvem var han?
Det måste du berätta mig, sade ryttmästaren.

— Ja väl, om det roar dig, så kan jag väl tala om
historien. Jag gråter ännu, när jag tänker därpå ibland
om kvällarne, då jag är ensam.

— Ar du någonsin ensam ... om kvällarne? frågade
ryttmästaren kärft.

— Ibland. Och då tänker jag på min mor och på
le pauvre Charles.

Och sannerligen började icke tårarne stiga i
mademoiselle Lisettes vackra ögon.

— Det var en liten stad i södra Frankrike i början
af min teaterbana. Jag sjöng visor då som nu, men
mycket vackrare visor, mycket mildare, mycket ömmare
... ah, les petits chansons fran^ais ... nu sjunger jag
dem icke mera, de passa icke bland er, klumpiga
björnar ... men där, i Sydfrankrikes ljufliga luft, under dess
djupblå himmel, där passade de och där sjöng jag
dem . ..

Ryttmästare Gloffski gäspade. Inledningen föreföll
honom något långrandig.

— Jaså, du sjöng visor, mumlade han.

Mademoiselle Lisette vände snabbt hufvudet och

betraktade honom skarpt. Ryttmästarens mun befann
sig i en uppgående gäspning.

— Jaså, det är på det sättet du hör på min
berättelse. Klatsch, klatsch! Och hon gaf honom två
smällande örfilar.

Först blef ryttmästaren litet häpen. Så begynte han
gapskratta, och han skrattade, så benet, hvarpå
mademoiselle Lisette satt, skakade och hon var nära att falla af.

— Du är en liten satunge, en riktig liten satunge!
Nå, hur var det med den unge, intressante markisen,
le pauvre Charles?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free