- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
420

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bönderna bugade sig. Märkvärdig kosack till att
förefalla hygglig. Och så bra finska han talade.

... Jag är ingen ryss. Jag är en svensk kapten,
som förklädt mig för att kunna färdas oantastad.

— Hå, hå!. .. En svensk kaftin ... sicken jäkel te
vara listig!

Nu blef det lif och humör i bondgubbarne. De
skyndade fram till kapten Dunder, lade sina grofva
näf-var i hans hand, klappade hästen, klappade Jonas, logo
och myste och visade alla tecken till stor glädje.

— Kommer kaftin norr ifrå... från hären?

— Ja. Och jag kan tala om för er, att vi slagit
ryssarne tvenne gånger och snart skola drifva dem
tillbaka och ut ur landet.

— Och Gu’ vare lof och tack!... Gu’ vare lof!
suckade gubbarne och knäppte fromt ihop händerna.

— Men nu ska ni hjälpa mig med en sak...

— Hva kunna väl vi, fattiga människor, hjälpa herr
kaftin med?

— Jo, jag måste skaffa mig ett par arbetsdräkter,
förstår’1, för att inte ryssarne skola misstänka något.
Kanske era söner ha några, som kunna undvaras.

— Våra pojkar ä’ ute i kriget. Kanske ha de redan
stupat och då behöfva de inte sina kläder längre. I
alla fall dröjer det väl, innan vi se dem åter. Vill
kaftin hålla till godo med hvad som finns, så var så god.
Kanske få vi en slant åt pojkarne för kläderna.

— Naturligtvis. I skolen blifva rikligt vedergällda.
Men visa mig nu, hvar I bor.

— Där borta, sade en af gubbarne och pekade på
ett par små torp, som lågo i skogsbrynet nedanför
kyrkan.

— Nå, då gå vi dit medesamma.

Kapten Dunder och Jonas satte hästarna i skridt och
gubbarne gingo bredvid.

— Hör nu, säg mig, finns det många ryssar i Vasa?
vände sig kaptenen till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free