- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
421

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det lär vara några stycken, men inte så många,
efter hvad jag hört. För resten säjer di, att di ska vara
obegripligt hyggliga.

— An så länge, ja. Men det blir nog en annan
visa, när de snart komma tillbaka efter att ha fått smörj.

— Kanske de’! Kanske de’. Ja, si man kan allri
veta.

— Nä. .. nä. Man kan allri veta, upprepade som
ett eko den andre bondgubben.

Man var nu framme vid torpen.

Kapten Dunder steg af hästen och trädde in.
Samma tafla som i nästan alla torp, han besökt. Vid
spi-seln en gumma, sysslande med den puttrande rofgrytan.
På en stol vid bordet ungmor med yngsta barnet vid
bröstet. På golfvet några lekande eller grälande
barnungar. Det luktade fattigdom på lång väg. Instängdt,
smutsigt, snuskigt, ohälsosamt. Aldrig en nypa frisk
luft. Att man omöjligt kunde lära de välsignade
bond-kärringarna att öppna ett fönster!

— God dag, godt folk! hälsade kapten Dunder
vänligt, då han steg inom dörren.

Kärringen stirrade förskräckt på honom. Ungmor
böjde bäfvande sitt lingula hufvud och tryckte barnet
tätare till sitt bröst. Ungarne på golfvet satte i med
att gallskrika. Kapten Dunder hade totalt förgätit sin
skepnad af kosack.

— Hva lipar I för? ... Töst!... Töst! ropade den
gamle bonden, husbonden, härskaren öfver detta lilla
rike.

Nu blef häpnaden ännu större. Hvad kom åt
farfar, som tog sig en så morsk ton i närvaro af en
förfärlig kosack? Farfar, som annars var så rädd och
beskedlig och icke vågade mucka ett knyst mot
gammelmor, då hon hötte med näfvarne och skällde på honom.

— De ä ingen rysk, de ä en svensk kaftin och han
har kommit hit för att få pojkens kläder, yttrade
gubben med storslagen säkerhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free