- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
436

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Om du kunde gissa hvad jag nu tänker på, din
raggige fuling! Då skulle du genast följa efter mig,
mumlade hon och sneglade på soldaten.

Och hon återvände hem, lycklig öfver att ha en
stor och farlig hemlighet att bevara och aflämnade
rapportera inför sin bror kaptenen.

Hela förmiddagen var det besök i det lilla hvita
huset i trädgården nere vid viken. Men försiktigt. Man
kom en och en, liksom tillfälligtvis, gjorde några slag
utefter stranden, tittade på vågorna, på måsarne, på
himmelens skyar, sneglade upp mot huset och bort till de
ryska vaktposterna, som stodo sömniga och
morgontöckniga vid bryggan.

Och sedan fältet befunnits klart, smög man sig in
i trädgården och upp i huset.

Och genast blef det stora famnen. Hvarenda gäst,
man som kvinna, ung som gammal, omfamnade den
storväxte kapten Dunder och tryckte honom till sitt
ärliga bröst.

Och sedan började frågorna och förhoppningarne
och kaffekannorna att flöda.

Alla kunde kapten Dunder icke gifva
tillfredsställande svar, men han lugnade dem. Allt gick bra och
snart skulle nog armén vara här och då fick man själf
möta de efterlängtade.

Men frågade någon efter en anförvant, en vän, som
kaptenen visste ha stupat, dröjde han med svaret.
Hvar-för oroa makan, brodern, systern nu i krigets början?
Tids nog fingo de veta om olyckan och sorgen. Ännu
kunde de några veckor få lefva i hoppet att deras make
eller bror var frisk och käck och snart skulle komma
tillbaka med segerglädje i sin själ.

Kapten Dunder hade icke hjärta att rycka hoppets
mjuka bindel från deras ögon och låta dem se
verkligheten. Kanske skulle de tro det vara förfärligare än
det i själfva verket varit. Hvilka plågsamma inbillningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free