- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
448

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

obarmhärtig, att han gömmer en kalf eller en gris eller
hvad det nu kan vara under däck i stället för att hålla
djuret i bur här uppe, tänkte han. Hur dant tror han
det köttet skall bli? Miserabelt för att icke säga
odugligt. Djuret blir naturligtvis sjukt, kanske dör det, om
det icke får luft. Hur han en erfaren skeppare handla
så dumt!

Han ämnade just resa på sig för att tala vid
skepparen, då han såg denne komma mot sig.

I femtio år, alltsedan han var en tio års pilt, hade
skeppar Pikku Laikinen trampat däcksplankor. Och
det hade åt hans gång förlänat en egendomligt rullande,
vaggande rörelse.

Äfven när han befann sig på landbacken, rullade
han på samma sätt sin väg framåt, och äfven då
liksom nu stannade han i hvar tredje minut och kikade
mot molnen och solen. Det var som om han trott att
jorden icke riktigt väl skulle kunna rulla sin bana fram
genom rymden, om han icke först undersökt sol och
vind.

— Gömmer du svin under däck? ropade kapten
Dunder till honom, då han närmade sig.

Den gamle skepparen, hvilken liksom allt sjöfolk
var tämligen fåordig, trögtänkt — när det icke gällde
tjänsten — och mycket misstänksam, vädrade en pik
och en elakhet, sände en blängning åt kaptenen och
brummade buttert:

— Svin kan han vara själf.

Kapten Dunder gaf honom en forskande blick och
log. Han förstod att skepparen blifvit stucken, ehuru
han icke kunde begripa hvarför. Han visste icke, att
skepparen, sedan han en gång kommit seglande med
en trälastad skuta, som legat i marvatten, och vid det
tillfället sett mer än vanligt ruggig och smutsig ut, blifvit
kallad »det gamla marsvinet». Sedan den tiden tyckte
skepparen det vara onödigt, att man talade om slika djur
ombord på hans skuta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free