Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men delta kunde ju kapten Dunder i sin oskuld
icke veta.
— Något djur är det i alla händelser, sade
kaptenen.
— Djur! Hvarför djur? Har icke något djur
ombord annat än några höns fram i skansen. Är det dem
löjtnanten . . . jaså, kapten menar?
Kapten Dunder lyssnade. Åter kunde han mellan
två vågsvall höra det egendomligt stönande ljudet
under däck.
— Nej, dem kan det icke vara, sade han.
— Hvad är det då?
— Lägg sig ned och lyssna. Det är någonting här
under däck, det är säkert, men hvad det kan vara, vet
jag ej.
— Asch! Det är välan bara knakandet i plankorna,
kan jag tro, brummade skepparen och lade sin giktstela
lekamen varsamt ned på däcket.
Med örat lutadt mot plankorna lyssnade han.
Plötsligt for han upp med större hastighet och
vighet än man kunnat tilltro hans gamla kropp.
Kommen upp på benen började han stampa i däcket och
svära alldeles ursinnig.
Kapten Dunder betraktade honom förvånad. Hvad
kom åt mannen? Hvadan denna vrede? Det var som
om skepparen blifvit utsatt för en svår förolämpning
eller lidit en bitter missräkning.
— Tjufvar och rackare! röt skepparen. Ska slå
dem i järn. Dagg ska di ha. Svälta ska di få.
Rättast vore att kasta dem i hafvet med ens.
— Men hvad är det då? frågade kapten Dunder
ytterst förvånad.
— Hvad det är! ... Det är naturligtvis några
uslingar, som smugit sig ombord för att få fri resa öfver till
Sverige. Nu har det blitt kvaft där nere i lastrummet
och di snappa efter luft. Egentligen skulle man med
Under sönderskjutna fanor. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
