- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
451

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kapten Dunder hade tagit ett steg framåt och såg
skeppar Pikku Laikinen rakt i ansiktet.

Då vände denne på sitt lurfviga hufvud och
mumlade en befallning till besättningen att öppna luckorna
till lastrummet.

Ljudet nedifrån hade nu tystnat.

— Kanske mannen dött! tänkte kapten Dunder, där
han stod lutad öfver öppningen till lastrummet.

Det var omöjligt att se något där nere. Man kunde
icke ens urskilja en säck eller tunna. Kol svart.

Icke ett ljud hördes nedifrån.

— Tag en lykta och kryp ned och se efter hvad
det är för en gynnare. Kanske han redan kolat vipp,
sade skepparen till en af besättningen.

Mannen fick en lykta och kröp ned i lastrummet.

Efter några minuter hördes hans röst nedifrån djupet:

— Det är en pojke. Han har svimmat.

— En pojke! Langa upp honom då, röt skepparen.

Och han brummade och småsvor:

— En pojke! Hva kan en sådan gök göra. Hva
kan man ha för nytta af den. Duger icke till att skicka
upp i masten eller stå vid rodret. Inga krafter,
ingenting att lita på . .. Men äta kan di. Gu’ sig forbarme,
hvad di kan äta.

— Låt oss först se på pojken, innan vi döma
honom. Kanske kan han bli oss till nytta på något sätt,
menade kapten Dunder.

— Br-r-r-m! hördes skepparen tviflande invända.

Några ögonblick därefter visade sig matrosen i
luckan med en pojkkropp hängande öfver axlarne.

Man lade ned den afsvimmade på däcket. Alla
lutade sig nyfiket öfver honom.

Pojken tycktes vara en 16, 17 års yngling, ovanligt
späd till och med för sin ålder. Nu låg han där på
däcket, alldeles krithvit i ansiktet, med blåa ringar kring
ögonen och andades tungt.

Då skepparen fick syn på den nye passageraren
fnyste han och spottade föraktfullt i däcket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free