Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sicken ung spoling! Hva ger ni mej för den!
Hva tror ni en sån där duger till. Inte kan den där
hala i ett tåg eller rulla en tunna eller bära en säck
på ryggen. Dagg ska han få. Det tror jag är bästa
sättet att väcka göken.
— Lefver han? frågade kapten Dunder.
Han tyckte pojken låg där som en död.
Matrosen lade sin valkiga hand på hans bröst för
att känna om hjärtat klappade.
Men han tycktes ha svårt att träffa på platsen för
hjärtat. Gång på gång flyttade han handen och
samtidigt spred sig ett bredt flin öfver hans stubbiga kinder.
— Hvad grinar du åt! Är pojken död eller lefvande?
vände sig kapten Dunder barskt till honom.
Matrosen såg upp, fortfarande flinande som en
smutsig solvarg.
— Nå?.. .
— Pojken... De ä ingen pöjk, sade han.
— Hvad för något? Är det ingen pojke? Hvad är
det då?
— E’ flecka.
— En flicka!
Allmän häpnad.
Skepparegubben måste lägga sig ned på knä och
undersöka fenomenet.
Afven han fingrade behändigt på den afsvimmades
bröst. Men han flinade icke.
Ursinnig reste han sig upp.
— Gud sig forbarme ä de icke en tös! Så nu ha
vi också kvinnfolk ombord, utbrast han.
Kapten Dunder böjde sig ned och aftog sydvästen
som täckte pojk-flickans hufvud.
Ett fång af mörka lockar löstes upp. Intet tvifvel
mera. Fripassageraren var en kvinna.
Nu vaknade hon från sin svimning och slog upp
ögonen. En svag rodnad visade sig på hennes kinder.
Förvirrad såg hon sig omkring. Hon visste tydligen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
