Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasa öfver alla de våldsgärningar, som en stormad stad
kunde få utstå till säkerhet och seger, steg dem åt
huf-vudet och de betedde sig snarare som utsläppta
jublande barnungar än som lugna och sansade borgare.
Öfverste Bergenstråhle kom ridande gatan fram,
åtföljd af sina adjutanter.
Folkmassan omringade räddaren. Kvinnorna kysste
hans vapenrock, männen hurrade för honom.
— Lefve den tappre öfversten! Lefve Vasas
räddare och frälsare ur fiendes våld!
Det var ingen ände på glädjen och jublet.
Och gamle prosten Chydenius, som med sin dotter
Märta befann sig i folkmassan, äskade tystnad och höll
ett vackert och ståtligt tal för den modige öfversten och
hans raska jämtar och västerbottningar, allt medan
stridslågan ännu glödde på åkrarne söder om staden och
fienden endast steg för steg drefs undan åt Toby till.
Och i det öppna köksfönstret, som vette utåt gatan,
stod fru Hjert med kaffekoppen i ena handen och en
viftande näsduk i den andra. Och hon hade alldeles
förgätit, att hon endast hade kamkoftan på sig och att
det gråsprängda håret var alldeles tillrufsadt och
hop-snodt öfver hjässan till en liten snurr. Men nu var det
frid och fröjd i Vasa stad och äfven bakdantande
kärringar fingo vara med i det allmänna jublet.
— Gif plats! Undan, godt folk!
Det var en officer som kom framsprängande mot
det ställe, där öfverste Bergenstråhle befann sig.
Han tycktes ha mycket brådtom. Gång på gång
ropade han med allt häftigare och vredare stämma till
folkmassan att göra plats. Han ville icke direkt rida
kull någon. Men då ingen tycktes lystra till hans ord,
började flatsidan af hans sabel falla öfver de närmastes
hufvuden.
Folket morrade.
— Han rider ju fram som den värste ryss!
— Undan, godt folk! Undan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
