Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från sina fönster hade prosten Chydenius och Märta
sett öfverste Bergenstråhle hastigt rida förbi, åtföljd af
några officerare.
Efter en stund sågo de honom komma tillbaka,
denna gång ansatt af förföljande ryssar.
Han sökte fly. Men då märkte de från andra
ändan af gatan en annan hop ryssar genskjuta honom
och hans officerare.
Svenskarne försvunno in i en gård. Ryssarne efter.
Från sina fönster kunde prosten och hans dotter höra
skotten, larmet, de jäktande ropen.
Så blef det tyst. Och strax därpå sågo de öfversten
komma utridande.
Han satt hakhunden på en häst. Uniformsrocken
var borta, skjortan uppsliten. Blodet från den sårade
armen flöt ned utefter hästens buk.
Svenskarnes befälhafvare var en misshandlad fånge.
— Gud hjälpe oss! hviskade Märta och sökte
faderns blick.
Denne undvek att se på henne. Han anade det
värsta.
Efter öfverstens tillfångatagande började ryssarne
plundra i kvarter. Och snart kom turen till den gamle
prostens hus.
Som vanligt höll porten, men soldaterna sprängde
fönsterluckorna och hoppade in genom fönstren.
Likt roflystna djur började de härja i rummen.
Från skrifrummet en trappa upp kunde prosten och
Märta höra dem.
— Bäst att låta dem hållas. Motstånd tjänar
ingenting till, sade den gamle och sökte lugna dottern.
Men han var själf långt ifrån lugn. Hvem visste
hvad dessa vilda sällar kunde företaga sig.
Nu stormade de uppför trappan. Och strax därpå
rycktes dörren upp till skrifrummet.
Prosten hade rest sig. Hög och rak stod han där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
