Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men hvarför stannade han inte kvar? inföll
Niklason.
— Tja, säg det! Dels ville han väl föra krig på
egen hand, dels hade folket från byarne söderut bedt
honom komma och skydda dem för kosackerna.
Alltnog: sergeanten vidtog sina anordningar för
framryckning. Han började med att framföra artilleriet, fyra
kanoner; den största placerade han i en mosse i
närheten af byarne och de tre mindre lät han föra till en
förhuggning, som byamännen gjort i skogen.
Men innan sergeanten hann fram med sitt folk, hade
ryssarne stormat förhuggningen och tagit kanonerna.
Nu uppgaf sergeanten all tanke på att försvara
trakten söder om Nerpesån. Men ryssarne hämnades på
byamännen för deras förhuggning och deras bud om
hjälp. Gårdarne brändes, folket misshandlades. Och
på andra sidan ån stodo sergeanten och hans män
skräckslagna, sågo lågorna och vågade icke bringa hjälp.
Hela bonderesningen höll på att kväfvas, då jag
lyckligtvis kom dit och tog befäl öfver skaran.
— Det var alltså kapten som sedan ledde böndernas
tåg, inföll Niklason.
— Ja och det så, att det kom till en ordentlig
drabbning, svarade kapten Ridderhjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
