Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också skinnbitarne ryker om fotterna och köttet blöder.
Orken I icke springa, när det gäller att drifva ryssen ur
Finland?
Karlarne reste sig.
— Jo!... Jo! Vi ska storma vidare. Vi bry oss
icke om såren. Fram ska vi!
Och på nytt ordnades skyttekedjorna och attacken
fortsattes.
Men på landsvägen stodo de öfriga regementena med
gevär för fot.
Bort i skogen hörde de gevärssmattret. Det lockade
och ropade. Det var som bruset af en fors, som ville
draga dem till sig.
Där slogs man. Och här fick man stå stilla på
lands-svägen.
Döbeln satt på sin lurfviga, bruna häst framför
bataljonerna. Munnen hårdt hopknipen, blicken mörk.
Då och då höjde han lyssnande hufvudet. Det ryckte
kring näsroten, vecken mellan ögonbrynen skuros
djupare. Minen blef allt mera butter och otålig.
Till slut kunde han icke hålla sig längre.
— Ramsay!
Hans unge adjutant red fram.
— Rid bort till generalen och fråga från mig, om
icke hjörneborgarne kunna få träda i stället för
savolak-sarne. Säg honom, att det då skall gå raskare att vräka
undan fienden.
Ramsay galopperade framåt landsvägen för att söka
Adlercreutz, som befanns ha ridit närmare fjärde
brigadens skyttekedjor.
Slutligen fann han honom och framförde Döbelns
anhållan.
Det flög ett leende öfver Adlercreutz’ fryntliga drag.
Han kände sin vän, den lille hetsige chefen för andra
brigaden. Aldrig kunde han ge sig till tåls. Alltid ville
han rusa fram först, främst, genast.
Under sönderskjutna fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
