Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sa han verkligen, att han kände igen generalen?
yttrade Spof i låg ton till Pietola.
— Ja.
Spof hänsyftade på bonden, som gifvit Pietola
underrättelsen om, att general Rajevski var bland
officerarne som tagit kvarter i byn.
Tänk om man skulle kunna taga honom till fånga!
Och han själf, Spofven, finge nöjet att stå öga mot öga
mot honom. Då skulle han nog inte kunna hålla sig
från att fråga generalen, hvad denne tyckte om
kyck-lingarne och om inte bondkvinnan varit billig i sitt pris.
Först skulle väl generalen icke känna igen honom,
men frågan borde friska upp hans minne.
Och den ryske generalen borde få stora ögon.
Att en finne kunde vara så djärf och smyga sig
rakt in i hans läger, skämta med soldaterna, hålla ett
långt samtal med öfverbefälhafvaren och smäcka denne
full med lögner. Det hade nog inte ryssen tilltrott de
dumma och tröga finnarne.
Ett sådant möte, tyckte Spof, skulle vara ännu
roligare än själfva tillfångatagandet.
Och i glädjen öfver utsikten till något sådant,
började Spof småhvissla, medan han med snabba, glidande
steg smög sig fram mellan buskarne.
— Korpraln!
— Hva vill du?
— Det är bestämdt inte nyttigt att hvissla, när man
oförmärkt skall smyga sig inpå fienden, yttrade Pietola
beskedligt.
Spof tystnade ögonblickligen.
— Det har du rätt i. Jag gick i funderingar,
brummade han.
Skogen öppnade sig och i sommarnattens dunkel
sågo de framför sig Tulijokis stugor.
De stannade i skogsbrynet.
Alla stugorna voro mörka utom en, genom hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
