- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
728

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut i kriget folk, hoprafsadt från alla möjliga gränder
och kamrar, fullkomligt oöfvade soldater, därtill dåligt
närda, dåligt klädda .. . det kunde ju knappast gå
annat än galet! Dock tycker jag att svenskens så kallade
»medfödda krigarlust», hvarom så mycket pratats och
sjungits — vi lära ju vara »födda krigare» — något
skulle gjort sig gällande. Men den där krigarlusten
tycks ha blåst bort i »frihetstidens» intriger och
diskussioner. Hos dessa gesäller och arbetare fanns den
faktiskt icke. Vi måtte allt ha vanslaktats betydligt sedan
Gustaf 11 Adolfs och tolfte Karls dagar.

Niklason nickade instämmande. Det var också hans
mening om saken.

— Och landtvärnsmänncn plundrade huset? inföll
Hesselius, som tyckte alt Biörnclo afvek väl mycket från
berättelsens så kallade tråd.

— Jo. De plundrade af hjärtans lust och voro
mycket litliga och käcka, fortsatte Biörnclo.

... Jag satt kvar i salen bland glasskärfvorna,
buteljerna och karotterna. Anfallet var misslyckadt,
företaget jämmerligen förfelad t, den ryske
öfverbelalhafva-ren, hvilken jag så att säga haft i min hand, hade
kommit undan . . . jag var så missmodig och trött, att jag
icke iddes röra mig ur fläcken.

Då nåddes mitt öra åter af ett våldsamt buller.

Jag lyssnade. Slogs man igen? Ilade de åter
kommit ihop sig?

Nej, de slogos icke. De skrattade.

Där jag satt i salen, kunde jag höra den ena
rungande skrattsalfvan efter den andra. Det var icke
måttligt hvad de skrattade. Hvad kunde det vara, som till
den grad väckt deras munterhet?

Jag blef verkligen nyfiken. Reste mig från stolen
och gick för att se efter.

När jag öppnade dörren till det rum, hvarifrån
skratlsalfvorna dånade, mötte mig en syn, som trots min
harm och vrede kom mig att dra på mun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free