- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
729

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad kunde de nu ha tagit sig för? undrade
Hesselius.

— Kanske de påträffat ryssarnes vinförråd och
försett sig? menade Elgstjerna.

— Visst icke. I så fall skulle det nog blifvit
munterhet, men också slagsmål. Men detta lät som den
rena glädjen.

— Hvad var det? frågade Niklason, som började
bli otålig.

— Dscho, mina herrar! Det var verkligen en
dråplig syn , ..

-— Men så för fan säj då, hvad det var! utbrast
Niklason, sdm nu alldeles förlorat tålamodet.

... När jag öppnade dörren, fortsatte Biörnclo
leende, lick jag syn på några figurer, som befunno sig
midt på golfvet. En, en lång, skranglig, något kobent
landtvärnssoldat, stod där iklädd en guldskimrande rysk
generalsfrack öfver sina trasiga blåa komissbyxor. En
annan hade fått tag i hatten, en stor, trekantig,
plym-försedd hatt, som bjärt stack af mot hans slitna jacka.
En tredje hade skrudat sig med de fina stöflarne,
släp-sabeln och pistolerna. Och en fjärde åter — och den
var icke minst schangtil — hade dragit på sig ett
silfver-galoneradt heljäntlivré.

Och han i generalsfracken kråmade sig och
kommenderade och »betjänten» bugade och sabeln släpade
och slötlarne knarrade och rundt omkring stodo de
andra landtvärnssoldaterna gapskrattande.

Det var omöjligt att bli ond på dem. De voro
såsom barn, lättrörda, naiva, sorglösa. Nu hade de glömt
skammen att ha låtit ryssarne undkomma — hvilken
för öfrigt aldrig ansatt dem vidare hårdt — glömt sina
sårade och dödade kamrater, glömt slagsmålet nyss, och
lefde nu blott i glädjen öfver delta löjliga
maskeradupptåg.

Jag lät dem hållas. När jag öppnade dörren och
visade mig, tystnade de visserligen förlägna och rädda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0729.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free