Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen lust. Officerarne försökte sätta fart i de tröga
massorna, men förgäfves.
Tysta och trötta lågo korpral Olagus och Matts
kusk bakom några stubbar och sköto.
Maskinmässigt laddade de gevären, siktade och gåfvo
eld. Men ej ens en lyckad träff, en grönrock, som
sprattlande damp på näsan, kunde aflocka korpralen
eller Mattsen ett leende.
Ungefär en timmes tid hade striden pågått.
Då hördes plötsligt hurrarop bortifrån landsvägen.
Korpral Olagus lyfte hufvudet.
— Hvad nu! Ha de våra gripit till bajonetterna?
mumlade han.
Matts kusk reste sig.
Åter brusade hurraropen. Nej, detta lät icke likt
det vilda, eggande skränet, som föregår ett
bajonettanfall. Det låg något gladt, något triumferande i detta
rop.
Plötsligt fick Matts kusk se landsvägsbiten full af
folk. Några kompanier kommo rusande i språngmarsch.
Och främst red... en liten man med svart band kring
pannan.
Utom sig af förtjusning höjde Matts kusk geväret
på rak arm och skrek:
— Se »Svarta bandet» är med! Hurrah! Hurrah!
Och larmet tilltog i styrka.
»Hör hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden,
som brusar jublande från man till man?
Hurra, hurra far öfver fält och kullar,
det slukar massor, vidgas, växer, rullar
som en lavin af röster ned mot daln.
Ha, han har kommit, han och ingen annan,
den lille mannen syns med band om pannan,
den ädla, tappra, varma generaln.
Han bjuder tystnad. Hör hans röst! Han ropar
till detta folk, som striden nyss förspred;
han rider fram, de sluta sig, hans hopar,
Untler sönderskjutna fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
