Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det blir skick på nytt från led till led.
I täta rader blixtra re’n gevären,
den svartnade, i trasor klädda hären
står ordnad, hotfull, fruktansvärd igen;
den har ej mer blott döden att förbida,
den tänker segra nu, ej endast strida,
en annan ande hvilar öfver den.
Men Döbeln red långs fronten af sin skara,
se’n han den åter stark och tryggad fann,
hans skarpa öga tycktes öfverfara
hvar trupp, hvar rote, hvarje enskild man.
Det syntes klart för alla, svensk som finne,
att stora planer hvälfdes i hans sinne,
och sluten var han mer än han var van;
dock var han ovant mild också den dagen,
och ofta ljusnade de bistra dragen
mot någon välkänd, trumpen veteran.
Långs linjen hördes snart ett jubel skalla:
»Framåt, framåt till seger eller död!»
Och främst red Döbelu själf med draget svärd.» —
Nu blef det en annan fart, ett annat humör, en
annan kraft på de björneborgska gossarne.
Sedan Döbeln under fiendens kulregn mönstrat sin
trasiga, smutsiga, utsvultna trupp, lät han först, sin vana
trogen, kanonerna koncentrera sin eld mot en viss punkt
af ryssarnas massor.
Så höjde han värjan och ropade;
— Framåt!
Och i ett nu gick hela björneborgska linjen under
ljudliga hurrarop framåt, käckt, gladt, oemotståndligt,
vräkande allt undan likt en brusande bergsflod om
våren.
Nu fanns ingen slö resignation eller dysterhet längre,
ingen modlöshet, ingen misstro och förtviflan.
Hvar-enda karl kände på sig, att han gick till seger.
Själf-tilliten hade återväckts, hoppet tändts, vilja och mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
