Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan häpnad» liito nyttja sig, och äfven begagnades till hvad
som helst. Den förra var dock ej utan talang i stilen och
skrefs af en f. d. expeditionssekreterare Lindgren, den sednare
af en kammarjunkare Rothlieb, som under sin namnunderskrift
plägade teckna såsom titel: Verldig kammarjunkare. Post- och
inrikes tidningar var då liksom nu det officiella organet, men
vida underlägsen det nuvarande. Den tillhörde Svenska
Akademien, som betraktade inkomsterna af dess annonser såsom
en pension, men i öfrigt brydde sig föga derom. Att den var
fullkomligt beroende, säger sig sjelft under sådant förhållande:
öfversatta artiklar af någon afgjord j)olitisk syftning skulle
underställas konungen, som äfven stundom sjelf nedskickade
till redaktionen utdrag ur de utländska tidningarne. Slutligen
bör nämnas det kort förut stiftade Stockholms Dagblad,
vanligen kalladt »polisbladet», tillkommet såsom oppositionsblad
emot Dagligt Allehandas annonser, genom polismyndighetens
medverkan, som lät i det nya bladet införa
Öfverståthållare-embetets annonser och anbefallde krogarne att hålla detsamma.
Till tacksamhet för detta skydd, hvarigenom Dagbladet snart
kunde blifva stadens egentliga annonsblad, stod detsamma då,
likasom fallet varit allt sedermera, utan gensägelse till
polismyndighetens förfogande, när några »insända» artiklar behöfde
införas. Dessutom bör kanhända icke glömmas ett litet blad
af foga betydenhet men frisinnad syftning, som, om jag minnes
rätt, utkom en gång i veckan, under titeln: Conversatmisbladet,
redigerad t af en auditör Munter.
Den bristfällighet och slapphet, som vår egen press
sålunda företedde, kunde väl icke väcka förundran, då de flesta
organerna voro köpta eller officielt beroende, samt derigenom
förlorat all sjelf ständighet, men en jemförelse med den franska
och engelska journalismen, ledde naturligt till den tanken, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
