Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade föresväfvat mig såsom möjligt att uppnå, att hos
allmänheten väcka ett lifligare behof af offentlighet och ett
större deltagande för de allmänna ärendena än tillförene samt
att bereda en mera tryggad plats inom samhällets elementer
åt en sjelf ständig journalistik, hade nu vunnits, så vidt det
kunde bero af min medverkan. Många af mina vänner veta
att jag ifrån början hade tänkt mig min befattning i egenskap
af redaktör såsom provisorisk och önskat lemna den i andra
skickligare händer, om jag kunde finna några sådane
efterträdare, som ville kämpa för samma grundsatser. Jag hade
emellertid under Aftonbladets hela tillvaro, med undantag af
några veckor en och annan sommar, sjelf haft den dagliga
ledningen af tidningen i hela den politiska och statsekonomiska
delen, och för att vårda konseqvensen i åsigter, genomsåg och
granskade jag nästan allt som jag ej sjelf hade skrifvit,
åtminstone allt som rörde politik och nationalekonomi. Detta
kunde icke alltid ske utan en ansträngning, som efter så många
år gjorde en längre ledighet behöflig, så n^cket mer som jag
derjemte hade intresserat mig i ej obetydande industriella
företag. Jag började derföre redan år 1849 med allvar tänka på
att lemna Aftonbladet, och stod äfven i underhandling om
tidningens öfverlåtande till ett bolag; men något tvifvel om
den tillämnade redaktionens politiska tänkesätt föranledde mig
att af bryta sakens vidare fullföljande. Emellertid började,
såsom alla känna, den politiska reaktionen i Europa ifrån år
1849 allt mer gripa omkring sig. Jag råkade blifva vittne
till en bland de första uppenbarelserna deraf i Frankrike; det
var den 13 Juni 1849. Man torde erinra sig, att lagstiftande
församlingen hade beslutat sända en expedition af trupper till
Italien, för att hindra Osterrikarnes inkräktningar, men att
presidenten Louis Napoleon i det stället lät denna armé vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
