Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fångarnes uppfostran och lif före inträdet i fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
FÅNGARNE FÖRE INTRÄDET I FÄNGELSET. 56
ideligt läsande af guds ord, fattade ovilja för religion och
gudsfruktan, blef fritänkare och så drinkare och
förfal-skare.
Men hörom hans egen berättelse!
«Mina föräldrar voro torparefolk under en
herregård — i mellersta Sverige. Båda voro de ordentliga,
arbetsamma och nyktra, hvarföre de bergade sig godt.
Herrskapet var andligt sinnadt och föranstaltade att det ofta
hölls bibelförklaringar på herregården. Till dessa hade
icke blott tjenstefolket och underlydande torpare tillträde,
utan ock närboende. Min moder hade, från det hon
lemnade föräldrahemmet och till dess hon gifte sig med
min far, tjenat der. Hon hade blifvit andligt sinnad och
dragit min fader in på samma väg. De voro sannt
gud-fruktiga, hvilket jag måste tro, emedan de sökte lefva
efter guds ord. De gingo flitigt i kyrkan, dit jag måste
följa dem; när de hade tid och tillfälle dertill äfven på
bibelförklaringar, då de höllos af prester; läste i hemmet
flitigt guds ord, i synnerhet om söndagarne, samt höllo
alltid morgon- och aftonböner, hvari jag tidigt fick
deltaga. Bibeln och Norborgs postilla voro deras
älsklingsböcker. Då andra mina jemnårige om
söndagseftermiddagarne voro uté och lekte, fick jag sitta inne och höra
på, när mina föräldrar läste sin bibel och Norborg, eller
ock sjelf läsa högt för dem. Jag minnes väl huru road
jag var i min bahidom både att sitta i min moders knä
och läsa mina böner, och huru förtjust jag var att höra
eller sjelf läsa i bibeln om Jesus och andra deri
omtalade män och qvinnor. Men då jag kommit i skolan och
fick vara tillsammans och leka med andra barn, och såg
att de fingo vara ute om söndagseftermiddagarne, men jag
måste sitta inne och läsa eller höra läsas, började jag
finna det tråkigt. När så mina jämnåriga talade om för
mig, huru roligt de haft, ökades min åtrå att få vara
med dem, och vedervilja att sitta inne och läsa. Jag
blef kallad läsare, fick höra smädelser äfven af äldre
personer; att det endast var presthistorier, som stodo i bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
