Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Fångarnes uppfostran och lif före inträdet i fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 FÅNGARNE FÖRE INTRÄDET I FÄNGELSET.
57
beln, och att alla upplysta icke trodde på dem. ’Du kan
också se detta — sade de —■ på våra herremän,
skollärare, ja, prester, ty icke lefva och handla de, som
bibeln lär’. Detta allt gjorde att, sedan jag blifvit äldre
och fått råda mig sjelf, jag lade så småningom bort både
att läsa och gå i kyrka. Min ömma, gudfruktiga moder
bad mig under tårar icke glömma Gud och lägga bort
bruket af Guds ord; ty hvad skall då — sade hon —
värna dig i frestelsestunden, hvad då hålla dig på guds
ords vägar? Jag lofvade lyda henne, men jag hade, som
Demas, fattat kärlek till verlden, och de utsådde
otrosfrön hade slagit djupa rötter i min själ; jag glömde
hennes böner, glömde, blef fritänkare, gudsförnekare och
lastbar. Ja, det gick fort utför, som pastorn kan se, då
jag så ung, sitter här».
Många, så uppfostrade barn af de fattige, göra sig
redan under uppväxtåren kände för odygder, opålitlighet
och snatterier, och äro derföre illa tålte, ja, afskydde;
ingen vill hafva dem till arbete, då de växt upp. De
måste derföre begifva sig till främmande bygder. Om de
der lyckas erhålla sysselsättning, så ledsna de snart
dervid, ty de hafva funnit, att man kan lefva utan arbete,
genom att tigga och snatta litet här och litet der. Så
händer det, att de under sina vandringar träffa andra
likasinnade, som äro längre komna på oärlighetens väg och
erfarne i konsten att stjäla. Då sluta de sig till en
sådan läromästare, som både gifver dem råd, huru de skola
bära sig åt vid begåendet af stölder, huru de skola
försvara sig inför domstol, om de blifva gripne, och hvarest
det fins så kallade tjufköpare och tjufgömmare, ifall de
lyckas begå större stölder. En af de störste och
djerfvaste inbrottstjufvarne upplyste förf. att det icke var så,
att man hade att söka tjufgömmare endast hos fattige
torpare och dylika, utan lika såväl hos välmående
bönder. Han hade till och med funnit en kyrkoherde, som icke
ansett sig hindrad att köpa eller gömma, stulet silfver. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
