Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Några drag ur Kriminal-anthropologien till förklaring af den stora brottsligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 NÅGRA. DRAG UR KRIMINAL-ANTHROPOLOGIEN.
att tillegna sig något, såsom sked, gaffel eller till och
med en ljusstump. Hans betjent, som kände till
husbondens ovana, undersökte alltid, efter husbondens hemkomst
hans fickor, deri han nästan alltid fann något, som han
hembar. Det omtalas stundom att förnäma rika damer
varit inne i den och den galanterihandeln, i den och den
juvelerarebutiken och snattat till sig något. Bland den lägre
befolkningen berättas om sådana, som flere gånger å rad
blifvit påträffade för tillgrepp af helt värdelösa saker och
det af lika föremål, såsom psalmnummer i kyrkor,
halsdukar, handskar och dylikt.
Mordmanien (monomania homicida), eller den blinda
driften att utgjuta blod och döda utan något bestämdt
motiv, har i senare tider varit föremål för noggranna
observationer ; och många exempel på begångna mord hafva
framvisats, hvilka blifvit utöfvade utan något förnuftigt
motiv för handlingen och således skett af mordmani.
Hvad som ofvan blifvit anfördt om kleptomanerna gäller
äfven om dessa; ty denna lust återkommer stundom efter
längre eller kortare mellantider, mellan hvilka förnuftets
bruk är alldeles obehindradt.
Huruvida och till hvad grad desse tvenne sista slags
brottslingar skola anses tillräknelige för sitt brott eller
icke, är en svår och grannlaga fråga att besvara och
lösa. Helt otillräknelige kunna de nog icke i alla fall
af brott anses, då och om de måste anses hafva egt sitt
förnufts fulla bruk både före och efter den brottsliga
handlingen. Att bestämma gränsen, när ansvarigheten
vidtager eller upphör, är svårt och bör besvarandet af
denna fråga i hvarje enskildt fall hänskjutas till
medicinalstyrelsen.
Yi vilja nu med tillhjelp af kriminal-anthropologien
söka framställa några af de förhållanden, som — att jag
så må säga — skapa brottslingen. Till dessa räkna vi
1) Anlagen och Drifterna, när de icke riktas på det sanna,
rätta och goda utan på dess motsatser; 2) Vanan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
