Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Den förhärdade brottslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-26
DET RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.
stadgar, hvarför han ock ofta blef straffad för förseelser
mot dem. Från 1852 till 1867 hade han blifvit straifad
22 gånger, dels för bränvins insmugling, okvädingsord
mot befäl, olydnad, sturskhet och rymningsförsök. Alla
straff, som på fånge få användas, hade han undergått,
såsom ljus och mörk cell med eller utan sängkläder,
prygel, minskad kost samt varit upprepade gånger nedflyttad
i extra klassen. Han hade nu kommit derhän, att han
icke vidare hade någon fruktan för straff. Tvärtom
önskade ban sig stundom cell och visste att begå sådana
förbrytelser, som hade till följd denna straffbestämmelse.
I cellen var han ostörd och kunde sysselsätta sig med
sina tankar och slippa att se några menniskor, dem han
hatade.
Han egde ett skarpt hufvud och ovanligt minne;,
han stälde sig stundom som em ban varit sinnesrubbad.
Hvad han tänkte, uttalade han utan fruktan. Ofta
inneburo hans tal hot mot befäl och fängelsets vaktknektar,
och stundom mot sjelfva fängelset, af hvilket han sade
sig skola göra «en skön brasa.»
Vid mitt tillträde till predikantsysslan satt han i cell
för försök till rymning. Då han erhållit kunskap om att
jag var kommen, önskade han lära känna mig och
anmälde för vaktknekten, som tjenstgjorde i cellfängelset att
ban önskade tala vid mig. Genast efter denna anmälan
besökte jag honom. Vid mitt inträde i cellen fann jag
honom gående af och an, klädd i den honom alltid
Åtföljande kavajen. Han stannade när han fick se mig och
fäste sina blickar på mig. Jag helsade och sade att jag
var den nykomne fångpredikanten och önskade att kunna
vara honom till nytta och hoppades, att ban derföre ville
möta mig med förtroende och —
Han inföll genast: «Jaså är pastorn också en läsare,
som kommit för att omvända oss? Då får jag säga, att
pastorn missräknat sig, ty hvarken jag eller de andre
kamraterna tro på det presterna hafva att säga. Och
skulle pastorn nu vilja isynnerhet lägga an på mig, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
