Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Den förhärdade brottslingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIT RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.
127
kommer det allt att misslyckas. Först och främst får
jag upplysa pastorn att jag allt känner det så kallade
Guds ord; pastorn tror mig nog icke, derföre skall jag
låta pastorn höra att så är», —i och utan att afvakta
något svar började han läsa upp för mig en af Luthers
passionspredikningar. — Jag lät honom fortfara, satte
mig neder och tog Luthers passionspredikningar och följde
noga med hvad han läste. Ingen enda om- eller
miss-sägning gjorde han.
När han slutat sade jag: «hos dig, min käre H.
finner jag ett af de vilkor, som äro nödvändiga för att
kunna vara dig till gagn, nämligen förmåga att minnas
och fatta hvad som läses. Jag skall derföre söka
uppfylla min pligt mot dig och hoppas, att Guds ord, som
jag skall förkunna för dig, skall äfven på dig utöfva sin
kraft och verkan. Farväl! jag skall snart åter besöka
dig,» och dermed lemnade jag cellen.
Några dagar derefter besökte jag honom åter. Utan
att låtsa om mitt förra samtal med honom, eller hvad
han då yttrat, sade jag: »mitt kall är att här bland de
många förvillade tala förmaningens, väckelsens,
bestraffningens, försoningens och hugsvalelsens ord; och du
behöfver nog allt hvad jag i den vägen har att meddela;
jag hoppas att du ock skall med ödmjukhet och nöje
höra på och lägga på hjertat hvad jag har att lära dig.»
« Pastor gör sig icke besvär att spilla några ord på
mig, ty jag är den jag är och blifver sådan, om än alla
verldens prester komme och talade för mig. Pastorn kan
bättre använda sin tid hos oss; vi behöfva att någon
talar för oss till desse blodhundar, som äro våra väktare
och plågare, att de ville behandla, oss såsom menniskor
och ej som djur; gjorde pastorn det, så gagnade han oss
mera än med alla sina predikningar och tal. Pastorn
skall veta att vi icke erhålla, hvarken hvad kost, värme
eller kläder angår, det som vi skulle få. Man riktar
sig på vår bekostnad. Yisst äro vi tjufvar, men små
emot desse blodsugande direktörer, löjtnanter och vakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
