Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Den kristliga staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Skulle så dock vara, torde en ändring häri vara
nödvändig och således böra ske.
Jag vill härom anföra hvad J. E. Erdmann (Psychol.
Briefe) skrifver härvid: «att öfva minnet är inom det
in-tellectuela området, hvad lydnad är inom det praktiska.
Man lär under det man tillegnar sig hvad som redan
förut blifvit tänkt. När man hunnit blifva gammal, har
man svårt att inhämta, emedan ålderdomen är ämnad till
något annat, till eget tankearbete. Har man i ungdomen
försummat att lära, hvad då borde hafva inhämtats, så
är det ett väl förtjent straff, att det med åren blifver allt
svårare. Är barnets intelligens till sitt begrepp minne,
så faller af sig sjelf, att minnets styrka är hos barnet den
ende mätaren af intelligensens energi. Det gifves hos
barnet endast en mätare för talangen, och det är minnet,
liksom det blott gifves en sådan för dess sedlighet
nemligen lydnaden. Samtidigt med en falsk pedagogik
skaffades lydnaden ur verlden; i det den föreslog, att man skulle
ineddela barnen grunderna för hvarje bud, polemiserade
man äfven gerna mot minnet. Förståndet borde, sade
man, öfvas i stället för minnet. Detta åstadkom
brådmogna barn, d. v. s. dumma, emedan hvad som är klokt
för den mogna åldern, är för barndomen dumhet.» —
K. v. Raumer säger i sin Geschichte der Pædagogik III,
p. 34—35: «det är en lika nådig som vis inrättning af
vår trofaste Gud, att han förlänat oss i minnet en
andlig förrådskammare, i hvilken vi kunna förvara
sädeskorn för kommande dagar. Den okunnige håller dessa
sädeskorn för döda, men så icke den, hvilken vet, att
den i dem inneboende lifskraften hastigt och energiskt
utvecklar sig så i brodd som växtlighet, när tiden härför
är inne. Gossen lär sig det språket: ’åkalla mig i
nöden, så vill jag hjelpa dig, och du skall prisa mig.’ I
sina unga år visste han icke om någon nöd och förstod
således icke detta språk. Men när han hunnit till
mogen ålder, så kommer med ens en tid af svår nöd —
si, då träder plötsligt fram för hans själ detta språk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
