Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
inflytelsen af rus, svartsjuka, subordinationsbrott och
blodskam; ett annat åter för sådana, som sitta för stöld, men
visat pålitligt uppförande, utan att man dock kan tro,
att de dertill drifvas af religiositet, ett annat åt sådana,
som för andra gången äro lifstidsfångar; ett annat åt de
gamle och orkeslöse, i hvilket rum också den ene af
dem, som med hvarandra öfvat otukt, borde insättas, på
det att desse lastens öfvare måtte blifva skiljde åt, —
det torde nemligen icke alltid blifva så lätt för den
kvar-blifne att erhålla ett föremål, som vill göra sig till
medel för denna djuriska last. Resten fördelades sedan på
ett eller flere rum, allt efter som omständigheterna fordra
och lämpligt finnes.
Yid bestämmandet af denna klassifikation, torde
predikanten ensamt få afgöra, hvilka böra hänföras till
klassen, förbättrade fångar och till dem, som älska Guds
ord och bruka det, och allt framgent ega rättighet att
hos fängelsedirektören göra framställning om sådan
fånges förflyttande till denna klass. Ty i detta fall känner
han bäst fånge och är den, som, i bedömandet af
sådana egenskaper, bör förutsättas ega den största
erfarenhet.
Mot en sådan klassifikation kunna — jag vet det väl
— många och såsom det vid första påseendet visar sig,
befogade invändningar göras såsom att en sådan
klassifikation skulle väcka fångarnes ovilja, emedan många vänner och
närmare bekanta derigenom komme att skiljas från
hvarandra; att det för ordningens vidmakthållande är
nödvändigt att hafva pålitliga fångar bland dem, som icke äro
det; att misstag kunna göras vid bedömandet af fånges
förbättring och att skrymteriet derigenom icke blott skulle
framkallas utan äfven gynnas. Hvad dessa invändningar
beträffar, tror jag icke att de äro af den vigt och
beskaffenhet, att på dem bör göras något särdeles afseende.
Om nu derjemte konungen företrädesvis ville utöfva
be-nådningsrätten på verkligen förbättrade fångar, så skulle
det blifva en sträfvan hos alla, som älska friheten, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
