Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
komma in uti och förblifva i denna klass. Hvad vidare
angår det påståendet, att det, till ordningens och
säkerhetens upprätthållande, skulle vara nödvändigt att
pålitligare fångar blifva här och der sammanblandade med
opålitlige och vådlige, så är ju den så kallade extra
klassen egentligen inrättad för det sistnämda slaget fångar.
Förflytta således alla desse hit, der är deras plats; låt
icke detta ogräs växa fritt bland de andre! Skall
dessutom meningen vara att desse pålitligare fångar skola
insättas bland de opålitlige och vådlige, för att vara
kun-skapare och spejare, så har man ju då satt dem i en
belägenhet, som skall menligt inverka på deras karaktär, och
utsatt dem för faran att smittas af de sämre. Ty hvad
förmår så förderfva en karaktär, som skvaller och
förräderi? Kan man ock i sjelfva verket anse den för
pålitlig, som är en förrädare? Och såsom sådan kan man
anse denne, emedan han icke af kärlek till det rättä
utöfvar sitt kunskapande och meddelar hvad han vet åt
befälet, utan endast för att vinna dess ynnest eller några
förmåner framför sina kamrater. Det inträffar nemligen
rätt ofta att, genast efter det ett sådant meddelande skett,
fången anhåller om någon fördel för sig; hvilket ju
tydligen visar, hvilken bevekelsegrunden är till hans
pålitlighet och meddelsamhet.
Hvad som icke blott utöfvar, utan kunde utöfva ett
mäktigt och välgörande inflytande på fången och hans
förbättring, är benådningsrätten.
Att konungen eger prerogativet att å samhällets
vägnar förlåta och efterskänka straff, är rätt ocb väl.
Att han dervid är bunden af ingenting annat, än sitt
eget mogna omdöme och sitt hjerta, är äfven rätt; ty
förlåtelsen är en hjertats och icke lagens sak. Att
konungen likväl vid öfvandet af detta prerogativ behöfver
upplysningar och råd af dem, som stått i närmare
beröring med fånge och känner honom, är naturligt, ty
det är ju icke blott motiverna till brottet och
omständigheterna, under hvilka det blifvit begånget, hvilka böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
