Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Förslag om medlen till Lifstidsfånges förbättring, ingifvet till Generaldirektör G. F. Almqvist 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 MEDLEN TILL LIFSTIDSFANGES FÖRBÄTTRING.
täckte. Jag är lifligt öfvertygad att det då skulle blifva
en allmän täflan att låta upplysa och rätta sig hos alla
sådana fångar, som äro med några band fästade vid
någon eller några i det fria samhället.
Att brottets storhet och de mer eller mindre
försvårande omständigheter, som dermed varit förenade,
alltid böra hafva inflytande på benådningarne, är naturligt
och rättvist; ty ju svårare brott, desto strängare straff.
Men antagom, att en af de större brottslingarne t. ex.
en mördare, dråpare eller rånare blifvit en verkligt
förbättrad menniska och gudfruktig, har han icke i och med
detsamma erhållit förlåtelse äf Gud för sin synd; men
bör då icke också samhället och lagen förlåta honom?
Till förlåtelse hör ju, att sjuden glömmes och icke längre
tillräknas? Men tillräknas icke synden längre, så måste
ju straffet upphöra; ty eljest är icke tillräknandet blott
ett tomt ord, utan mening och innehåll. Så länge
nuvarande benådningsprinciper tillämpas, så inträffar icke
sällan, att fånge, som icke är mogen för friheten, får den;
men att den, om hvilken man hyser rättmätig
förhoppning att, om han benådas, han icke vidare skall falla
under lagens arm, stundom får afslag derför, att han icke
varit ostraffad under lika lång tid.
Hvad verkan skall detta utöfva på fångarne? De
som bäst känna hvarandra och veta hurudan både den
benådade var och hurudan den är, som förgäfves sökte
nåd, förlora tron på att rättvisa finnes och hoppet om
nåd, förfalla derföre i liknöjdhet och mena att de hafva
ingenting att hoppas, ingenting att vedervåga, och sjunka
tillbaka i synden, hvarutur de förut sökt att arbeta
sig upp.
Stundom får man väl se fånge, som efter 15 å 20
års fångenskap, oaktadt ett godt 10-årigt uppförande,
fått afslag på sin nådeansökan, böja sig med
undergifvenhet och tålamod under nödvändighetens lag samt
söka, genom aktgifvande på sig sjelf, fortskrida på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
