Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2
ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
blifva en annan menniska. Det är liksom» — sade han
— «alla onda böjelser och begär i min själ kvicknat till
lif, sedan G. förorättade mig; och hvar gång jag ser
honom, sjuder min vrede, så att jag vore färdig döda
honom; och jag gjorde det nog, om jag icke lofvat
pastorn att icke orena mina händer på denne usling.»
Jag gjorde honom uppmärksam på, att det tillstånd,
hvari han nu befann sig, hade sin grund icke ensamt
från hans onda syndfulla hjerta utan äfven från honom,
som är den onda andeverldens herre och furste, och att
denne hade lärt känna, att den gamla hämdlustan vore
den skötesynd och den Achilleshäl, der han var sårbarast.
»Derför sade jag, »hade denne så tillstält, att du skulle
komma i samspråk med C. och denne såra ditt högmod, väl
vetande, att du sedan skulle hängifva dig åt hämdebegäret
och så gifva dig åter titi hans tjenare och han således
rycka dig för evigt bort ifrån Herran. Ja, A. tro mig,
du står nu vid skiljovägen, vid den afgörande punkten —
derifrån du sedan skall gå antingen till lifvet eller döden.
Besinna dig derföre väl och för Guds skull, gif dig icke
åter åt syndens och dödens furste.»
Mina ord och den rörelse, hvarmed jag uttalat dem,
gjorde intryck på hans själ och han tycktes åter blifva
intresserad af våra andeliga samtal och de lärdomar, jag
derunder meddelade honom.
Men nu tillstötte snart en händelse, som kom honom
att rent ut säga till mig, att han icke längre ville
bedraga mig, ty han kunde icke blifva kristen.
Förhållandet var följande: Fångarne hade alltid haft
rättighet, att af sin besparade arbetsförtjenst använda en
del till förbättrandet af kosten. Till den ändan fanns
inne på borgen en bod, «Gluggen» kallad, der de kunde
få köpa mjölk, dricka, fläsk, kött, korf, smör, ost och
potatis. De som nu voro flitige dels uti arbete i
sten-gården, dels med civilt arbete på sina fristunder,
förtje-nade icke litet hvarje dag och kunde derföre lefva rätt
godt på fästningen. Ja det var icke sällsynt att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
