Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251 ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
stektes stek, bakades puddingar, kokades sötgröt och
dracks kaffe. Generaldirektör A. ansåg detta vara ett
oskick, som borde borttagas, och i slutet af Februari
månad 1868 ankom en skrifvelse från kongl.
Fångvårdsstyrelsen, deri betydliga inskränkningar gjordes i denna
fångens rättighet. Han fick enligt denna skrifvelse blott
använda en högst ringa del af sin arbetsförtjenst till
förbättrandet af kosten. Dåvarande direktören vid fängelset
kapten G. visade mig denna skrifvelse. Jag gjorde
honom uppmärksam pa, hvilken förbittring den skulle väcka
hos fångarne och bad honom icke promulgera denna
författning, utan vända sig till kongl, fångvårdsstyrelsen och
begära antingen dess annulerande eller åtminstone
modi-ficerande. G. medgaf det äfventyrliga i dess kungörande
och tillämpande, men ansåg sig icke kunna något åtgöra
i denna sak. Fångvårdsstyrelsens skrifvelse upplästes
följande morgon vid paraden för fångarne. Ett doft
mummel hördes vid dess slut och vid utgåendet till stengården
genljöd luften af eder och förbannelser öfver de
blodhundarne, som nu ock ville svälta dem. Arbetet i
stengården ville icke gå; man talade om den nya författningen
och huru vederbörande icke tänkte på annat än att plåga
dem. Mången talade för, att man icke borde underkasta
sig denna våldsåtgärd, utan möta våld med våld och
tvinga vederbörande att upphäfva den nya ordningen.
Planer härtill uppgjordes, diskuterades och gillades
af flertalet. C., som var mitt skrifbiträde, omtalade för
mig, hvilken ovilja och förbittring denna åtgärd väckt
hos alla samt att man kunde frukta att denna sak kunde
uppväcka ett allmänt upplopp.
Jag hade redan, innan jag fick denna upplysning,
tänkt att tala lugnande till fångarne; nu ansåg jag min
pligt vara att göra det. Jag hade redan vunnit deras
förtroende och visste, att, äfven upprörde, som de voro,
de skulle lyssna till förnuftiga råd. När de derför vid
middagstiden återkommo från stengården, sände jag ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
