Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259 ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
erhöll jag företräde, och framlade en enkel teckning af
det nya påbudets verkan på fångarne, visade omöjligheten
af att de, som arbetade ute i stengården under köld, snö,
regn och de skarpa vindar, som största delen af året
blåsa i Varberg, med den vanliga fångkosten kunde vara
belåtna, utan väl behöfde att få köpa både bröd och
något sofvel. Och hvad Andersson beträffade upplyste jag,
att han var en så kallad storätare och derföre nu svalt
kanske mer än någon annan. Jag beklagade mig öfver,
att den nya ordningen promulgerades just vid den
tidpunkt, då A. stod i valet, antingen han skulle söka blifva
en bättre menniska, eller fortgå på den väg han förut
vandrat, och att hungren nu uppretat hans sinne,
uppväckt de gamle lustarne och derjemte åstadkommit, att
han fattat ett dödligt hat till direktören, som måst
verkställa det nya påbudet. Jag tillade, att jag nu ansåg
honom vara för alltid förlorad, derest han skulle nödgas
klaga, att ingen barmhertighet är att vänta af de
styrande. Jag berättade, att direktören på sista tiden
gifvit mig tillstånd att gifva honom bröd, hvilket jag sedan
den 3 Maj också gjort. Jag bad att han hädanefter
måtte få tillåtelse, att, för ett visst begränsadt belopp af
sine besparade medel, köpa sig mat, och sade, att jag
trodde, att hans sinne skulle af ett sådant medgifvande
vekna och kanske jemväl öppna sig för Guds ord.
Generaldirektören påstod, att direktören
missuppfattat fångvårdsstyrelsens skrifvelse och att nödig rättelse
skulle ske; och att, hvad serskildt Andersson anginge,
fängelsets läkare skulle undersöka, om den vanliga
fångkosten vore för honom otillräcklig och i så fall föreslå,
huru mycket han kunde få köpa för af sine besparade
medel.
Både A., och de öfrige fångarne blefvo belåtna med
det sätt, hvarpå denna fråga löstes af generaldirektören,
men Anderssons hat till direktören fortfor, hvarföre jag
ansåg mig skyldig att hos kongl, fångvårdsstyrelsen
påyrka nödvändigheten af hans snara förflyttande till annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
