Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och om jag Sn rore vid .«rldenes ftnda,
■i längtar mitt bjerta till dig!’*
ELFTE KAPITLET.
Hemresan.
På måndagen den 2 september lefde vår stora
kasern alldeles som en myrstack, några och trettio man
packade i hvaije rum, och klockan 2 eftermiddagen
skulle vi resa.
Arpi gick bort att höra efter vårt forvärfvade pris,
men afspisades med det besked, att medaljen ännu icke
var färdig; han skulle dock oförtöfvadt sändas öfver
till Sverige. I stället fick han från direktören for les
enfants de la Belgique en högst smickrande skrifvelse
jemte ett både stort och grannt diplom, hvilket
gjorde honom till hedersledamot i denna ansedda
sångar-förening.
Klockan 1 voro vi nästan mangrannt samlade vid
stationen och böljade med det gamla nöjet att gå i
queue för att få våra saker polleterade. Många af våra
qvarblifvande landsmän hade infunnit sig och afsked
togos, som stundom voro rätt tunga. Det är icke
till-låtet för afskedstagande att följa de resande in i
ban-hallen, men vi, som fingo allt hvad vi pekade på,
utverkade snart tillstånd åt våra vänner att följa oss dit
in, på det handtryckningarna måtte räcka ännu en
liten .stund. En liten fransyska kom framrusande mot
den fylligaste af våra tenorer, liksom ville hon taga
honom i famn; men snart finnande, att sådant icke
kunde gå för sig, lemnade hon honom en
blomsterbukett, neg och försvann. Det gjorde honom stolt hela
vägen, att han var den ende, som undfick blommor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
