Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bangården i Paris. Men lokomotivet gnäggade, ännu
ett hurrarop och en hviftning med mössorna, och det
stora Paris var blott ett minne bakom oss.
Vår faderlige Fröst hade försett oss med hvar sin
lång rödvinsbutelj, och vi drucko nu en skål för
lycklig hemresa. Af sällskapet i den kupé, der jag satt,
hade vi lemnat en qvar i Paris och ersatt honom med
doktor Könsberg från Stockholm, en glad och god vän
till oss alla. För öfrigt satt Olle Strandberg der och
pappa Fröst, två feta tenorer och en liten mager
baryton. Jag nämner dem här for att på en gång få
bringa dem alla min varma och innerliga tack for ett
samlif och ett kamratskap, som så ofta förgyllde denna
eljest ansträngande resa fram och åter med högtider
af skämt och glädje. Vi höllo tillsammans i en liten
sluten trupp hela resan från Stockholm och hem igen
och gnabbades väl någon gång, då vi voro sömniga;
men det vakna minnet af vår samfard talar blott om
trefhad och nöje. Och tack för det!
Vi höllo oss muntra och glada långt in på natten,
men slumrade slutligen af och vaknade först några mil
från Köln i ett landskap, som af septembermorgonens
dimmor kläddes i de mest underliga former. Vi
morg-nade oss vid detta åskådande och kommo så in i den
gamla katolska staden. Der hade vi halfannan timmes
uppehåll. Hvad vi skulle äta! Och hur vi skulle tvätta
oss! Och domkyrkan skulle vi se och beundra!
Jag vet icke hvad jag skall kalla tuMgurcma der
i staden, ”kanaljer1’ är alldeles for litet. Våra saker
skulle visiteras, så vida vi ville hafva dem med oss
längre, men att få någon af de slynglarne att göra
oss den tjensten, det var icke så lätt, de pratade och
smålogo åt hvarandra och sågo oss midt i ansigtet, utan
att det ringaste fästa sig vid våra vinkar och rop. De
ville hafva drickspenningar, det var sjukan, men vi
voro ondsinta och gåfvo oss hin på att icke gifva dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
