Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och följd af sju unga flickor af beundransvärd
skönhet. En bedröfvad menniskomassa slutade
tåget. Också den arme konungen var der, stödd
på sin sons arm, och tycktes upptaga i sitt
hjerta Athens alla grufliga q val.
I det ögonblick då Theseus var på väg att
stiga ombord på skeppet, gaf hans fader
honom ett tecken, att han hade ett sista ord att
säga till honom.
”Mitt högt älskade barn,” sade han till
honom och tryckte hans händer, ”du ser, att
seglen på detta skeppet äro svarta, det passar vid
en resa, hvars ändamål är fullt af tröstlöshet
och förtviflan. Böjd under årens tyngd, vet
jag i dag icke, om jag skall komma att npplefva
detta alltför smärtsamma tågs återkomst. Men
hvarje dag, som det ännu förunnas mig att lefva,
skall jag släpa mig fram till toppen af den
klippan der och försöka upptäcka om det icke
synes en seglare i det yttersta af synkretsen.
Om du genom en lycklig slump kan slippa
undan Minotaurns, låt då dessa sorgliga
omgif-ningar försvinna och pryd skeppet med segel,
lika strålande som solens ljus. Yid denna
anblick skall jag och hela folket erfara, ätt du
segrande återvänder, och vi vilja mottaga dig
med sådana glädjjebetygelser, att Athen aldrig
skall hafva sett någonting dylikt.”
Theseus lofvade erinra sig dessa
önskningar. Då de resande hade skeppat in sig,
hissade matroserna det svarta seglet, som genast
svällde för vinden och till en del också för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
