Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trampade, lossnade klippblock med hafvets skum.
Då de resande voro i begrepp att löpa in i
hamnen, tog jätten ett steg, och ställde med
säkerhet hvar en af sina fotter på en framstående
klippudde; dernäst höjde han sin klubba till
en sådan höjd, att dess ytterspets förlorade sig
i molnen, och han förblef stående i denna
oroande ställning, under det han öfverallt
återspeglade solens strålar, hvilka kommo hans
metallyta att skina. Man skulle hafva trott, det
denna ofantliga klubban otvifvelaktigt måste
tänka sig med ens och krossa skeppet i
tusende bitar, utan afseende på de oskyldiga, som
voro utsatta för en så fruktansvärd händelse;
ty det finnes sällan medlidande i en jättes hjerta,
och en jernmaskin är icke stort känsligare. Men
i det ögonblick då Theseus och hans kamrater
väntade att blifva krossade, öppnade jätten sina
bronsläppar och tilltalade dem i följande uttryck:
”Hvarifrån kommen ni, främmande?”
Då denna stämma hade upphört att ljuda,
fortfor luften att darra, som om den hade
blif-vit satt i rörelse genom en ofantlig kyrkokloeka,
hvars klang fortsättas några minuter efter det
sista hammarslaget.
”Från Athen,” svarade skepparen.
”Hvilket är edert ärende?” frågade
bronsmannen med åskröst.
Och han svängde sitt vapen med en ännu
mera hotande åtbörd, som om han vid blotta
namnet Athen, hvilket helt nyss hade varit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
