Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig med Kreta, hade beredt sig på att krossa
skeppet till stoft.
”Vi hitföra de sju unga männen och de sju
unga flickor, hvilka skola tjena till föda åt
Mi-notaurus.”
”Passera!” ropade jätten. Atmosferen
genljöd på långt håll, under det bröstet, hvarifrån
den förskräckliga rösten hade utgått, ännu
skälf-de af den klang, som det sjelf hade frambragt.
Skeppet gled fram mellan hamnens
framskjutande berg och jätten började ånyo sin marche.
Efter några ögonblicks förlopp såg man denna
besynnerliga skyltvakt blott på långt håll,
under det han emellanåt återkastade några
ljusstrålar, utan att stadna något vidare på sin
eviga vandring kring ön.
Ankaren hade knappt blifvit fällda, förr
än en afdelning af Min os lif drabanter begaf sig
ned till stranden och lät utlemna åt sig de
fjorton unga menniskorna. Prins Thesens och hans
olyckskamrater omringades af väpnade
soldater, fördes till kungens slott och ställdes derpå
inför hans åsyn. Det var en herrskare med
ett hårdt och obarmhertigt utseende. Om ön
Kretas väktare var skapad af brons, så kunde
monarken anses att hafva ett hjerta af ännu
hårdare metall; ty han var i sanning en
jern-menniska. Han sänkte sina täta och bnskade
ögonbryn ned emot offren. Hvarje annan
dödlig skulle vid anblicken af så mycket behag,
skönhet och oskuld hafva varit angelägen att
återskänka lyckan och friheten åt dessa stac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
