Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt, och den sköna Ariadne visade sig med
en fackla i handen.
”Ar du vaken, prins Theseus?” hviskade hon.
”Ja,” svarade han; ”när jag blott har så
kort tid qvar att lefva, vill jag icke förlora
den med att sofva.”
”Så följ mig då, men gå sakta!”
Hvart fångvaktaren och lifdrabanterna hade
tagit vägen, har Theseus aldrig fått veta. Huru
det nu än måtte förhålla sig härmed, så öpp*
nade Ariadne alla dörrarne, och Theseus
hem-tade snart andan i en ren och fri atmosfer, der
ett praktfullt månsken lyste.
”Theseus, du kan nu gå tillbaka till ditt
skepp och åter segla till Athen.”
”Det vill jag sannerligen icke göra. Jag
vill icke aflågsna mig från Kreta förr än jag
har dödat Minotaurus, frälst mina olycksbroder
och befriat mitt fädernesland ifrån denna
fasansfulla skatt.”
”Jag förutsåg ditt beslut,” sade Ariadne;
”kom då och gå med mig, tappre Theseus. Här
är ditt svärd, som lifdrabanterna ’hafva tagit
ifrån dig. Du kommer allt att bruka det —
bed gudarna rigta dina slag.”
Hon ledde honom vid handen till en mörk
skog, hvarest månens strålar förlorade sig på
trädens toppar, utan att tränga igenom deras
löf, och utan att upplysa stigarne med den
ringaste klarhet. Efter att hafva gått någon
tid midt i detta mörker, befunno de sig vid
foten af en stor marmormur, feom var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
