Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke, och slog endast sin arma oskyldiga
moder, jorden, som suckade och skälfde vid denna
utomordentliga stöt. Tallstammen gick så djupt
ned och fastnade så hårdt i jorden, att innan
Antseus fick tid till att rycka upp den, riktade
Herkules åter ett slag med sin klubba emellan
sin angripares båda axlar, och så stor var
kraften, som låg i Herkules’ arm, att jätten
utstötte ett tjutande, hvilket genom att utgå från
detta ofantliga bröst,’ frambragte ett genljud,
som icke står till att jemnföra med något annat
läte. Luftens darrning hördes i rymden,
öfver-skred dal och berg och genljöd doft, efter hvad
jag har hört sägas, till och med på den andra
sidan om de afrikanska öknarne.
Hvad pygméerna beträffar, så blef deras
hufvudstad ikullkastad från grunden, medelst
luftens skakning och ljudets återstudsande.
Denna thordönsröst tycktes vara tillräcklig.
Men de trodde sig förpligtade att till jättens
skrik foga summan af alla deras små skrikande
röster, för att göra detta, så menade de, tio
gånger starkare. Emellertid hade Antseus fått
tillfälle till att komma på benen igen och det
lyckades honom att få upp sin käpp utur
jorden. Retad och ännu starkare genom sitt fall
rusade han derefter på Herkules och tillfogade
honom ett sista slag.
”Denna gången, eländige, skall du icke
slippa undan mig!” ropade han oförskämdt.
Men Herkules skyddade sig ånyo bakom
sin klubba emot tallstammen, hvilken sönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
