Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knäcktes genom stöten, och af hvilken tusende
spillror ströddes omkring bland pygméerna,
hvilka derigenom undergingo en förstörelse, som
det är omöjligt till att beskrifva. Utan att
lemna Antaeus tid till att hemta sig, förnyade
Herkules sitt angrepp och lät honom göra ett
förskräckligt hopp utan att derigenom uppnå
något annat resultat än att jordens son
utrustades med en ännu större försvarsförmåga.
Förmår jag beskrifva eder hans raseri? jag kan
det icke. Den mest glödande ugn gifver icke
någon tillräcklig jemförelsepunkt. Hans enda
öga var icke annat än en krets som stod i
lågor. Af vapen återstod honom blott hans båda
knytnäfvar, af hvilka hvarje särskild var
tjockare än en tunna. Han tryckte dem emot
hvar-annan. Derpå började han springa ikring
under ett anfall af ursinnigt vanvett, ocb höll
rakt utsträckta sina båda ofantliga armar, som
om han ej allenast gjorde sig redo att döda
Herkules, men att krossa hela verlden.
”Kom hit!” röt jätten med sin gröfsta röst.
”Jag skall gnugga dina öron på ett sådant sätt,
att du för alltid skall blifva botad för
huf-vudvärk.”
Vi hafva redan förut omnämnt, att
Herkules hade haft tillräckligt med krafter för att I
bära himlahvalfvet på sina skuldror. Han
började likväl nu tvifla om segern, ifall han
således fortfor med att kasta Antaeus till jorden;
ty för hvarje gång som han ville låta honom
känna styrkan af hans arm, skulle Antaeus ound-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
