Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre och renare rymder. Det var detta, som
föregick med denne stackars jätten, som jag
icke kan låta bli att beklaga, oaktadt den
ohöf-lighet, med hvilken han behandlade de
främmande, som kommo för att helsa på honom.
Då hans kraft och andedrägt nu en gång
voro försvagade, så satte Herkules hans kropp,
hvilken sväfvade i luften på ändan af hans
armar, i rörelse och kastade den på ett afstånd
af ungefar en mil, der den föll till jorden såsom
en känslolös massa. Hans orörlighet var sådan,
att man skulle hafva tagit honom för en
sandbank. Hans moder, jorden, kunde icke mera
komma till hans hjelp, det var för sent, oeh jag
skulle ieke alls blifva förvånad, ifall man i våra
dagar ännu funne på samma ställe en kög med
ben, hvilka man då troligtvis skulle anse vara
qvarlefvorna af en eller annan stor elefant.
Men, ack! så förfärlig de olyckliga
pygmé-ernas tröstlöshet var, då de sågo deras
jättelike vän blifva behandlad på ett så grymt sätt! "
Om deras klagorop och deras skrik nådde
Her-kules* öron, tilläde hjelten dem ingen betydelse,
eller kanske han inbillade sig att det var en
skara af foglar, hvilka qvittrade af
förskräckelse öfver den kamp, som nyligen hade egt
rum, och nu häpna flögo till sina bon. Hans
uppmärksamhet hade till den grad varit
upptagen af Anteeus, att han icke hade kastat en
enda blick på pygméerna, ja, han visste icke
ens om att det fanns ett så besynnerligt folk i
verlden; och emedan han dels redan hade till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
