Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En så hugnande utsigt ingaf naturligtvis
Dlysses den tanken, att han icke hade
någonting bättre att göra än att ofördröjligen begifva
sig af till slottets ingång, och skicka dess herre
bud att några stackars skeppsbrutna sjömän en
dag eller två hade varit nödsakade att lefva
på endast ostron och andra skaldjur, af
hvil-ken orsak de skulle känna sig tacksamma, ifall
man skänkte dem någon näring. Fursten eller
den främmande herrn måste då vara en rigtig
smulgråt, ifall han icke efter fulländad måltid
gaf befallning, att åtminstone öfverlefvorna från
hans bord skulle bjudas de skeppsbrutne.
Förtjust öfver denna betraktelse, hade kung
Ulysses knappast gått några steg framåt i
rigt-ning emot slottet, förrän ett flera gånger
upp-repadt qvittrande, hvilket utgick från ett i
närheten stående träd, nådde hans öron. Ett
ögonblick efter flög en fogel emot honom och kom
så tätt förbi hans ansigte, att den nära på
vidrörde hans kind. Det var en näpen fogel med
röd kropp och röda vingar, gula fötter, en
halskrage af gyllene fjädrar och en hufvudprydnad
af samma färg, hvilken var lik en liten
konunga-krona. Ulysses bemödade sig att fånga den.
Hjeltens försök besvarades af ött litet skrik,
hvilket var så klagande, att ifall det
mensk-liga språket hade kunnat tolka det, skulle man
tvifvelsutan deri hafva funnit berättelsen om
en eller annan sorglig händelse. Den
melankoliske sångaren sökte skydd i grenarne på
det närmaste trädet; flög derpå åter kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
