Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmandes hufvud, och lät förnimma sitt
smärtsamma, rörande suckande, hvar gång Ulysses
gjorde en rörelse framåt. Det behöfdes icke
mera för att förmå ett skarpsinnigt hufvnd till
den slutsats, att det här måtte dölja sig någon
hotande fara. Kungen beslöt sig då för, att
tillsvidare återvända till skeppet och tala om
för sina följeslagare hvad han hade sett.
Vid sin återkomst till hafsstranden var
Ulysses nog lycklig att döda en utomordentlig
stor hjort, hvilken han genomborrade med sitt
kastspjut. Han tog det fallna djuret på sina
axlar, ty Ulysses var en märkvärdigt stark karl;
då han sedermera hade anländt till sina
kamrater, kastade han det för deras fötter. Jag
har redan gifvit eder en vink om den
gliipsk-het, som utmärkte dessa menniskor. Enligt de
underrättelser, som jag har varit i stånd till
att inhemta, lefde de företrädesvis af svinkött,
och hade till den grad öfverlemnat sig åt detta
slags näringsmedel, att deras eget väsende och
deras naturliga böjelser hade undergått en
förvandling, hvilken öfverensstämde med dessa
djurs klumpighet. En rätt vildt var
emellertid ieke att förakta, då deras magar så länge
hade måst åtnöja sig med skaldjur. Sedan de
som kännare hade undersökt djuret och tagit
på dess sidor, förlorade de icke ett ögonblick,
utan tände upp en dugtig eld för att tillaga
det. Det öfriga af dagen tillbragte de med att
smörja sig, och, då dessa snåla gäster vid
solens nedgång stego från bordet, var det blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
