Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väpnade sin högra hand med ett kastspjut. Då
hans soldater sågo deras höfding, hvilken var
ryktbar för sin visdom, göra sådana
förberedelser, frågade de honom, hvart han gick, och bådo
honom med ihopknäppta händer att han icke
skulle lemna dem.
”Du är vår konung,” utropade de, ”och än
mera, du är den klokaste man i hela
verl-den. Ingenting kan frälsa oss från faran utom
din klokhet och ditt mod. Om du lemnar oss
för att begifva dig till det förtrollade palatset,
skall du dela samma öde, som våra olyckliga
kamrater, och ingen af oss skall någonsin återse
vårt kära Ithaka.”
”Emedan jag är eder konung,” svarade
Ulysses, ”och den visaste ibland ediT, bjuder mig
min pligt att göra mig underrättad om våra
kamraters öde och att efterforska om det
gif-ves sådana medel, hvarigenom deras befrielse
kan befrämjas. Vänta på mig tills i morgon;
kommer jag icke då tillbaka, så måsten ni hissa
segel och bemöda eder att hitta vägen till vårt
fädernesland. Hvad mig beträffar, så är jag
ansvarig för dessa stackars sjömäns lif; de hafva
blifvit brända af solen, lika med mig, desamma
stormar hafva kastat oss omkring på hafvet,
och de hafva alltid kämpat vid min sida. Jag
vill antingen gå under eller föra dem säkert
tillbaka.“
Om hans soldater hade vågat, så skulle de
hafva qvarhållit honom med makt. Men en
sträng blick, en rörelse med kastspjutet lät dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
