Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
präktiga hår, och tycktes bereda sig på att
af-hugga hennes hufvud med ett enda slag.
”Afskyvärda Circe,” ropade han med en
röst full af harm och vrede, ”detta stål skall
göra ett slut på dina missgerningar. Dö, grymma
trollqvinna, och upphör att besudla verlden
genom att locka menskliga varelser till laster,
som låta dem sjunka ned till djurens
ståndpunkt.”
Uttrycket i Ulysses’ ansigte var så
fruk-tansvärdt, hans skarpa vapen lyste med en så
bländande glans, att Circe dukade under för
den förfäran, som hans hotelse ingaf henne.
Munskänken flydde bort ur salen, tagande
guldbägaren med sig. Trollqvinnan och hennes
fyra tärnor föllo på knä, vredo händerna och
anropade deras besegrare om barmhertighet,
”Nåd! nåd!” bad den skändliga
förräder-skan. ”Skänk mig lifvet, vise kung Ulysses.
Jag vet nu, att det är du, hvars ankomst
Mer-kur har förkunnat mig, du, den visaste bland
de dödliga, mot hvilken inga trollmedel hafva
någon kraft. Du endast kunde besegra Circe.
Förskona mig, o, du störste bland menniskor!
Jag erbjuder dig den upprigtigaste gästfrihet;
jag vill vara din slafvinna; jag öfverlemnar
detta präktiga palats åt dig; tag din bostad
här, om du har lust.”
Under tiden öfverlemnade sig de fyra
nymferna åt de mest förtviflade suckar och
klagorop. Hafsnymfen, hvars hår var grönt som
hafvets böljor, fällde isynnerhet strömmar af
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
