Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att höra henne. Ty Proserpina hade knappt
utstött ett skrik, förr än den obekante sprang
ned på jorden, grep henne i sina armar, och,
under det han plötsligt åter igen steg upp i sin
vagn, satte han hästarna i rörelse, hvarefterde
ilade åstad genom rymden. Djurens snabbhet
var så stor, att de mera flögo än galopperade.
I ett enda nu hade Proserpina förlorat den
tjusande dalen, Enna, sin barndoms vagga ur
sigte. Derefter såg hon toppen af berget Etna,
hvars himmelsblåa massa i synkretsens
ytterkant smälte tillsammans med de rökhvirflar,
hvilka utstöttes af vulkanen. Den stackars
lilla flickan upphörde icke att skrika; hvarje
ögonblick släppte hon några af de blommor;
med hvilka hon hade fyllt sitt förkläde, och
hvilka betecknade den väg, som vagnen följde.
Många mödrar, till hvars öron hennes snyftande
nådde, sprungo förfärade fram från alla håll,
inbillande sig att det hade timat deras barn
någon olycka. Men hon, hvars namn åkallades
med så mycken förtviflan, befann sig allt för
långt borta och kunde icke höra.
Medan fle fortsatte sin väg, bemödade sig
den obekante att lugna sin fånge.
”Hvarföre är du så förskräckt, mitt vackra
barn?” sade han och försökte gifva sin röst ett
mildare uttryck. ”Jag lofvar dig att jag icke
skall göra dig någonting ondt. Höll du på med
att plocka blommor? Yänta nu, tills vi hafva
nått mitt palats, jag skall då gifva dig en
trädgård, full med vida skönare blommor än dessa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
