Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty de bestå af idel perlor, diamanter och
rubiner. Kan du gissa hvem jag är? mitt namn
är Pluto; jag är konung öfver alla de skatter
som äro nedgräfda i jordens sköte. De finaste
och mest sällsynta stenar, de dyrbaraste
metaller tillhöra mig med full eganderätt, utan
att räkna jemet, kopparen och stenkolsgrufvorna,
hvilka till öfverflöd förse mig med all den eld
som jag behöfver. Betrakta en gång den
präktiga kronan med hvilken min hjessa är prydd.
Det är en småsak som jag vill skänka dig till
att leka med. Vi skola nog blifva goda vänner,
och du skall finna mig mera älskvärd än du
tänker sedan vi först hafva kommit i åkydd för
detta bländande solsken.”
”Låt mig få komma hem!“ ropade
Proser-pina. “Låt mig få komma hem!“
“Min bostad är bättre än din moders,“
svarade barnröfvaren. “Det är ett guldpalats med
fönster af kristall, och som solens strålar icke
tränga ditin, äro salarna upplysta af
diamantlampor. Aldrig hafva dina ögon blifvit
bländade af någonting så präktigt som min tron.
I fall du har lust, får du gerna sätta dig på
den; du skall vara min lilla drottning, och jag vill
sätta mig på en pall vid dina fötter.“
“Jag bryr mig alls ieke om guldpalatser och
troner!” svarade den unga flickan snyftande.
”Moder! moder! för mig tillbaka till min moder!”
Men kung Pluto åtnöjde sig med att jaga
på sina hästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
