Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta och dyiga vatten. Ytan återspeglade
icke bilden af någon punkt på stranden. Denna
flytande massa var så tung och så långsam i
sin rörelse, att man skulle hafva trott, det den
icke skred fram i någon bestämd rigtning, och
att den tillhörde snarare ett kärr än ett
rinnande vatten.
”Det är Lethefloden,” sade den
hemlighetsfulle monarken. ”Erbjuder den icke en
hänförande anblick!”
”Endast vid att se den blifver jag stel af
fasa,” svarade den unga flickan.
”Ja så! den är då alldeles i min smak,”
svarade Pluto, som var temmeligen fallen för
att blifva vresig, då han stötte på tycken, hvilka
voro motsatta hans egna. ”Lita du på min
erfarenhet, vattnet är af en utmärkt beskaffenhet;
ty, om man dricker en enda mun full deraf, så
glömmer man alla de sorger och bekymmer,
som man hittills har haft. Smaka en smula
deraf, min bästa, då skall du på ögonblicket
upphöra att längta efter din moder, och du
skall hafva mistat hågkomsten af det, som kan
hindra dig att njuta en fullkomlig lycka hos
mig. Så snart vi hafva kommit hem, skall jag
låta hemta något deraf åt dig i en guldbägare.”
”Nej, nej, nej!” utropade Ceres’ dotter.
”Tusende gånger hellre då vara olycklig med
hågkomsten om min moder än känna någon lycka
vid att glömma henne! Min snälla moder! jag
skall alltid bevara minnet af henne.”
”Det skola vi få se,” sade den oböjlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
