Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pluto på ett så vänskapsfullt sätt, visade
svans-draken under sina krökningar en alldeles
motsatt stämning, i det att den vid dessa rörelser
ådagalade en ondska och en vrede, som
öfver-går all beskrifning.
”Vill du icke bita mig?” frågade barnet
förskräckt. ”Hvad det dock är för ett otäckt
djur!”
”Var icke rädd! den gör aldrig någotondt,
med mindre en oberättigad söker att intränga
i denna tillflyktsort, eller man försöker gå bort
utan mitt tillstånd. Ur vägen, Cerberus, ur
vägen! Se så, min lilla vackra vän, nu skola
vi fortsätta vår åkning. Hejsan!”
Vagnen for åstad och Pluto kände sig allt
bättre till mods då han åter befann sig inom
sitt rikes gränser. Han ledde sin unga
följe-slagarinnas uppmärksamhet på de guldådror,
som här och der fårade klippans sidor, och
visade henne åtskilliga ställen, der ett enda slag
med hackan skulle hafva låtit en hel skäppa
diamanter springa fram. Längs utmed vägen
tindrade de dyrbaraste stenar, söm på jorden
skulle hafva egt ett oskattbart värde, men här
lågo i högar som fullkomligt hvardagliga
föremål, hvilka knappast förtjenade att en tiggare
vände sig om för att se på dem.
De voro icke långt ifrån den första
bommen då de anlände till en jernbrygga. Pluto
stannade sin vagn och bad Proéerpina betrakta
den flod, som långsamt rann under dess bågar.
Hon blef förvånad öfver att se detta stilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
